- Project Runeberg -  Skånska visor, sagor och sägner /
54

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan från det underjordiska slottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

frågade kungen, men hon svarade, att hon blott kvad för sin
tärna.

När de så kommo hem till kungens gård, bytte
prinsessan kläder med sin matmor, som nu, iförd bruddrägten och
med tillbakakastad slöja, satte sig vid konungens sida i
högsätet, och der bjöds mjöd och vin. Efter en stund sporde
konungeu bruden: ”Hvad var det I saden till eder gångare
den hvita, då I ville den bestiga?” Bruden blef förlägen,
men fann sig och svarade: ”Derom må jag ut och spörja
min tärna, hon plägar minnas alla mina ord.” Så gick
bruden ut i köket, der prinsessan stod mellan de andra
tjena-ri nnorna.

”Du har brutit ditt löfte, eländiga trälkvinna, du har
talat till konungen?” sade bruden med harm. ”Jag talade
blott till min gångare och min tärna, det haden I ej
förbjudit mig”, svarade prinsessan, samt sade derpå orden: ”Statt
stilla, au sto, hvita, att ett kungabarn må på dig stiga!”

Bruden gick åter in i salen och upprepade de samma
ord för brudgummen. Om en stund frågade han henne, hvad
hon sagt till grästufvan, och som bruden ej visste det, måste
hon åter ut till den förmenta tjenarinnan. På samma sätt
gick det med de ord hon sagt till göken och sedan till
änderna, och bruden vardt allt mer och mer vred i hågen.
Slutligen sporde henne konungen, hvar hon hade den ring,
han vid altaret gaf henne; ”Den gaf jag i göm åt min tärna,
jag bär icke ringar så gerna”, svarade hon. Konungen
befalte henne hem ta ringen, hon gick åter ut i köket, men nu
svarade prinsessan, att hon ej ville bryta sitt löfte till
konungen; hon ämnade ej taga ringen af sin hand. Då befalde
bruden henne att gömma sig under hennes mantel och följa
med in i brudsalen och räcka fram handen, så att konungen
kunde se ringen. Prinsessan lydde; men när konungen fick
se handen med ringen, slog han tillbaka brudens mantel, och
se, derunder stod kung Valdemars dotter. Nu först blef der
bröllopsglädje i kungens gård, ty nu var den rätta bruden
funnen.

Konungen dömde tärnan och stallsvennen att sättas i
ormgård, men prinsessan bad om nåd för dem och att de
måtte få ega hvarandra. Konungen sade då ja till hennes
bön.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:31:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weskanvis/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free