Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glöd på henne. Då skrek hon: ”Ture Kopparbonde, mannen
tog glödhett och brände mig!” Andra säga, att hon skrek:
”Svante, Svante, mannen brände mig!” Då hördes han säga:
”Sjelf svara och sjelf ha!” och så blef der ett hiskligt dån i
skogen, så kolaren tog till benen och sprang sin väg allt
hvad han kunde och undkom faran.
En dräng såg henne en gång i Stenestad sitta på en
sten och kamma sitt hår; han var länge vilse i hufvudet efter
den synen. Det kunde dock ha gått värre för en annan i
samma trakt. Han hade nämligen gått ut för att leta efter
sin husbondes kor, och hur han letade blef det sena qvällen;
vilse hade han gått och inga kor hade han funnit. Då såg
han på afstånd ett ljus tindra längre inne i skogen, och i
den tro att der bodde menniskor, gick han dit. Ja, der låg
ett hus, dörren stod öppen, han trädde in och helsade god
afton. Vid bordsänden, med ryggen mot stugans vägg, satt
en qvinna; drängen trodde att det var husmodern, hvadan
han sporde henne, om han lick låna hus öfver natten. ”Det
kan godt ske”, svarade hon, ”du kan lägga dig i den bäddade
stugsängen”. Han tackade och började kläda af sig och kom
så att kasta sin fällknif på sängdynan. Väl tyckte han, att
der hördes ett plumsande, som om knifven fallit i vatten,
men trött som han var, satte han sig i sängen och sade:
”Så, i Jesu namn, nu har jag gått nog i dag!” Men som
han sade detta, sjönk han ned i en pöl, så vattnet stänkte
upp öfver honom. I det samma var huset med allt hvad
deri fans försvunnit; drängen fann sig sittande i en
vatten-pöl inne i skogen, och hans kläder hängde på en buske
bredvid honom. Men han kunde tacka det namn han nämt, att
han slapp undan som han gjorde, ty hade han lagt sig i
skogsnuans säng, skulle snart hennes man kommit och plockat
honom sönder.
För en mansålder sedan hände det sig i Stenestads by,
att en bonde, som på ljusa dagen var ute i skogen för att
se efter sina kreatur, fann ett lam, som låg helt allena vid
en buske. Han tog det varsamt och bar det hem i sin stuga,
der ”moran” pyslade om det på bästa sätt och lät det ligga
under ugnen. Senare på dagen gick mannen åter ut i
skogen, då hörde han en klagande röst, som sade: ”Mitt pjön,
mitt pjön! Hvar är mitt pjön?” Mannen förstod nog, att
det var någon som sökte och ropade efter sitt barn, men då
han ingen såg, gick han hem och in i stugan. Här berättade
han hvad han hört och undrade hvem det kunde vara som
å ropade efter sitt barn. ”Det var min mor!” skrek då lam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
