Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det goda förvärres, genom ett lastbart
lefnads-sätt, eller ock genom förutgångne
sjukdomar; men dock ombytes det sällan så mycket,
att icke det medfödda prædominerar.
§. 8.
Utaf dessa anförda är klart, att
1. Intet allmänt remedium gifves,
emedan temperamenterne äro olika; så att det som
gagnar den ena, skadar den andra.
2. Det är omöjeligit, att försäkra en, om
det eller det alimentet, det eller det remedium
är nyttigt för en, om man icke fullkomligen
känner dess temperament, ej eller kunna utom
denna kundskapen allmänna reglor
föreskrifvas.
Tvänne vänner, säger Galenus, hade en
dag starck disput om honing: den ena, att
intet är hälsosammare: den andra, att intet är
skadligare; och båda två åberopte sig
förfarenheten, utan att taga i betänckande, det de
voro af olika temperamenter. Den första var en
gammal Phlegmaticus och som förde vitam
sedentariam: honingen som echauferar och
insmyger sig angenämt uti alla kropps delar,
gagnade honom ganska väl. Den andra var en
ung Människa, vid pass 30 år, af en het och
bileuse complexion, hvarföre honingen kunde
icke annat, än göra honom ondt.
På ett annat ställe berättar han om en
åkerman, som var 100:de år gammal och som
nästan icke födde sig med annat än getemjölk,
uti hvilken han understundom lade mallen
eller det innersta af bröd, understundom litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
