Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§. 10.
Allmänna Reglor.
1. Vanan är liksom den andra Naturen.
Vanan är den Människliga kroppens
förmögenhet, hvilken den bekommit genom
förändringars oftare uprepande, att fördraga de
förändringar, som nu äro långt annorlunda, än
de förut hafva varit, eller som äro tvärt emot
de förre naturliga; hvadan den icke obilligt
kallas den andra naturen. Ty änskönt, man icke
kunde utan skada och besvär, kan fördraga
något, så kan dock, genom et ständigt uprepande
af samma saks bruk, en förmögenhet ernås,
att utan besvär fördraga det samma. Den
som aldrig rökt tobak, varder deraf yr, får
upkastning, purgation och andra ledsamma
tillfälligheter; men när han åtskilliga gånger
uprepat dess bruk och blifvit van dervid,
förnimmer han ingendera af dessa besvärligheter, utan
finner snarare en förnöjelse deraf. Den som
får förgift i sig, förspörjer deraf förskräckliga
hendelser; men då naturen blir van dervid, har
man liten eller ingen känning deraf, som
Mithridatis exempel visat oss; han vande sig vid
gift och kunde icke sedermera förgifva sig, då
han det åstundade, och Turckarne ännu i dag
med sitt opium, hvilket de bruka som vi vårt
bränvin, att upmuntra sig med, och det i stor
quantite; då en annan sätter lifvet till af
ganska litet, som icke är van dervid. Hvem kan
väl utan skada intaga rått-pulfver, et ibland de
starckaste förgift? Det har dock en Student i
Hall med sitt exempel vist, som vände sig vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
