Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det grus, som under seklers lopp hopats nr förfallna
byggnader, omgifva staden nästan på alla sidor. Emellan dessa
grus-åsar sträcka sig Gairos begrafningsplatser till största delen,
ytterst mot öknen begränsade af Mamliikernes praktfulla
graf-stod, i och omkring hvilken Bedawierne gemenligen lägra sig
med sina cameler under sina besök i Cairo. Det var också
hit vår kosa nu ställdes för att förena oss med några andra
Araber, som ämnade sig ungefärligen samma väg som vi, och
för att ännu uträtta ett och anriat som mina följeslagare sade
Sig ha att ombesörja. De tre Sheikherne och min tjenare, som
af YänSkap och artighet hade följt mig utom stadsporten, beled-*
Sagade oss dock icke ända fram till lägerplatsen utan vände
om vid de första grafvarne, sedan de tagit ett högtidligt och
ceremonielt afsked. Stadsboerne äro häri som i alla andra
könVenancens fordringar mycket omständlige och lägga vigt
derpå; från en nomad skiljer man sig vanligen utan att säga ett
farväl eller någon annan compliment. Jag hade här att
tredub-belt korskyssa alla fyra på deras axlar under upprepande å
ömse sidor af önskningar om välgång och helsa och derefter
att gemensamt med alla närvarande frammumla ett Fåtihå med
den dertill hörande siätningen af ansigtet och skägget. Min
tjenare gret (crocodil-) tårar, kysste min hand Och tackade
för den drickspenning jag gaf honom, under det min Sheikh
ytterligare påminte Husein att på allt sätt under resan gå mina
önskningar till mötes och ihågkomma de pligter honom ålågo.
Men snart var också detta sista tålamodsprof af stadsboernes
tråkiga artighet öfverståndet; jag påskyndade mina Bedawier
att drifva fram öken och följde till fots deras glada gång mot
öknen, under det de hemgående följeslagarne ännu gång éfter
gång utropade åt mig den vanliga afskedsformeln: i fred
Vi hade gått knappt en half timme då vi gjorde halt på en*
öppen plats, der en ung Bedawi-gosse jemte sin gråskäggige far
satt som vakt vid åtskilliga säckar och annat nomadbagage. Öken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
