- Project Runeberg -  Georg Aug. Wallins första resa från Cairo till Arabiska öknen i April 1845 /
19

(1853) [MARC] Author: Georg August Wallin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gon timma eller så, och nomaden som härunder redan ofta
visat sig otålig, förklarade nu det han hade göromål, som
kallade honom till staden; men mente att jag var skyldig honom
en drickspenning ej mindre för de upplysningar, hau gifvit, än
i hans egenskap af chef för en afdelning af den stam, till
hvilken mine följeslagare hörde. — Af intet ansättes och plågas den
bland Araber resande främlingen, hvilken ännu ej lärt sig
umgås med dem, så mycket som af sådant tiggeri, och det är i
sjelfva verket det bästa criterium på de framsteg en utländning
gjort i studierna af folkets egenheter och sinnelag, att han så
litet som möjligt af det anlitas om en drickspenning 1 *). Då
jag först ankom till Alexandria och, efter den plan jag föresatt
mig för mitt lefnadssätt, genast, ehuru ännu i Europeiska
kläder, började umgås med det egentliga folket, kunde jag ej tala
ett ord vid en inföding eller göra honom den simplaste fråga
utan att afskrämmas med de vidrigt ljudande, för öfrigt
Persiska, orden bakhshish jd khawågé d. v. s. en drickspenning, min
Europeiske Herre! Barn och gubbar följde efter mig långa
stycken längs gatorne oupphörligen upprepande dessa skorrande
gomljud tills jag blef tvungen att kasta dem en kopparslant, och
knappt hade de upptagit den och vändt mig ryggen förrän jag
hörde deras mjuggskratt och skämt öfver min oerfarenhet och
deras fröjd öfver att kunna bedraga en otrogen eller fastmera
en utländning, ty deras förakt gäller ej allenast Europeen utan
i allmänhet hvar och en främmande, som ej känner eller ej
conformerar sig efter deras bruk. Turkar och isynnerhet
Perser gäckas och bedragas lika mycket af den illsluge och
humoristiske Egyptiern som en Christen; det är ej så mycket
religionen, som häri afses, som fastmer kännedomen om det
vanliga bruket och seden *.« Ett vanligt talesätt bland alla Araber

*) Araberne säga i ett ordspråk; genom tre ting kännes dåren: han
vredgas utan orsak, ger gåfvor utan skäl och förmår ej skilja vän
frän ovän.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:33:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wga1resa/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free