Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungefärligen på samma sätt, som desse främlingarne, och göra
sig inga scrupler att tigga af dem, ehuru de nästan aldrig göra
det sinsemellan, såsom jag hos de Orientaliska folkslag, bland
hvilka jag lefvat, i allmänhet funnit den åsigten gällande att
hellre beklaga sin nöd för den främmande än sina egne.
Vanligen äro dock de begärande nöjde med ganska litet. I
Con-stantinopel slipper man dem med en para = 0,173 kop. och
låter derföre ock sällan någon af dem ohjelpt gå sig förbi;
men i Egypten, der ett så litet mynt ej finnes, har man ej
mindre att ge dem än 5 sådana para. — Den nu ifrågavarande
nomad-chefen kunde dock naturligtvis en sådan drickspenning
icke bjudas, utan jag ansåg IVa Piaster, svarande ungefärligen
mot 10 kop., vara det minsta jag kunde ge,’ och den
förnöjsamma min han gjorde vid emotlagandet häraf och den
skyndsamhet med hvilken han aflägsnade sig, visade att han
ingalunda väntat sig mera.
Emellertid hade förmiddagen framskridit utan att mina
följeslagare och reskamrater infunnit sig. Min belägenhet var
ingenting mindre än behaglig, der jag satt med mitt kringkastade
bagage på en öppen ökenplats väntande på att få bege mig å
väg. Lyckligtvis var dagen ej så varm, solens sken var slöadt
af den tjocka, till en del qvalmiga luft, som ej sällan vid
denna tid under de så kallade 50 dagarne 1 höljer den annars
året om oföränderligt klara blåa Egyptiska himmelen. Men jag
visste ej hvad jag skulle företaga att fördrifva tiden. Caffef,
hvartill man annars vid dylika tillfällen alltid tar sin tillflykt i
öknen, hade jag ännu ej lärt mig bereda, och hade äfven
derföre ej förstått att anskaffa mig den dertill erforderliga rustning.
De tvenne nomaderne, som utgjorde mitt enda sällskap, sutto
tysta och lagade om sadlarne utan att visa någon synnerlig lust
hvarken att ånyo öppna samtalet med mig, som ej rätt
förstod dem, eller att meddela sig med hvarandra i anseende till
det förhållande, hvari de stodo af far och son, gråhårsgubbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
