Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ropeiske resande betrakta detta djur, och den erfarenhet, de
gjort af dess tröttande marche; men i det inre af öknen, der
rikedomen på dem är större, användes sällan en Iastcamel till
ridt eller tvärtom och jag har här vanligen färdats pä cameler,
hvilkas vaggande gång eller lunk behagat mig bättre än den
bästa ridhästs. Jag skall framdeles ofta. ha tillfälle att
återkomma till detta ämne och tillägger derföre här blott den
anmärkning, att jag genast nu under min första dagsresa fattade
en stor förkärlek för öknens djur, hvilken sedermera allt
ökades ju mer jag lärde mig känna detsamma.
Vår väg gick iängs den stora stråt, som öfvér Cairo
förenar Medelhafvet med det Röda hafvet, och nu genom den
Engelska transito-communicationen till Indien blifvit försedd med
små värdshus eller stationsbyggnader, der hästarne ombytas för
de vagnar, hvari de resande på omkring 10 till 12 timmar
tillryg-galägga färden genom denna öken. Redan förut hade den blifvit
utstakad med Små tornartiga byggnader, öfver hvilka Muhammad
cAly hade ledt sin telegraph-linie från Suez till Cairo och vidare
till Alexandria; men ehuru de ännu stå qvar och vårdas af en
på stället boende vakt, tyckas de allä luta mer och mer till
förfall i samma mån, som behofvet af dem upphört. De
Europeiska stationshusen torde äfven blifva umbärliga och
försvinna, då den jernväg som nu skall vara under arbete framdeles
kommer att öppnas; men den stråt, som camelens mjuka och
elastiska klöf från Pharaonernas tid trampat ut genom sekler i
den hårda öknejordeD, är ännu outplånad och torde ännu efter
århundraden kunna skönjas. Den går såsom alla öknevägar, der
större karavaner tåga fram, i en stor mängd af små stigar
löpande parallelt med hvarandra i obetydliga blott på afstånd
märkbara slingringar, förorsakade af den egna svängning
came-len gör med sina ben under sin gång. För öfrigt är
landskapet det mest monotona man ser äfven i öknen, knappt tecken
till vegetation synes, inga nomader lägra här, och sött vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
