Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jord), förekommer vanligast såsom här på lågländta flackor i
närheten af hafvet, hvars ebb och flod troligen inverkat på
bildandet af deras saud-crusta; men äfven i den inre öknen har
har jag anträffat en sådan jordmån på ställen der en sådan
inverkan af hafvet ej gerna kan förutsättas. Öfverallt är denna
mark absolut steril, ej mäktig att frambringa ett strå af
vegetation och gemenligen slät som ett golf utan en fördjupning
eller en sten på sin yta. Ju längre vi på denna slätt närmade
oss hafvet, desto mera aftog salt-crustan i stelhet, tiils den
slutligen förvandlades i en blöt, slipprig yta, på hvilken camelen
har svårare att framgå än på hvarje annan mark. Med
samma säkerhet detta djur öfverskrider de ändlösa ökenslätterna
af sand eller *de vidsträckta flackorna af stenbunden jord, fullt
strödda af hvassa kantiga stenskärfvor, klättrar det uppför branta
och skrofliga bergstigar och genomvandrar dälder, fullvältrade
af runda kullerstenar, och af intet afflcieras dess elastiska klöf;
men på den bedrägliga gyttjans 1 slippriga grund är det blott
med den största motvilja det vågar sig, isynnerhet om det bär
last. Också nyttja dess herrar den största försigtighet för att
leda det öfver sådan mark och att förekomma olyckliga fall,
vid hvilka det icke sällan händer att djuret bryter sina ben.
Ryttaren stiger vanligen af och går förut med varsama steg för
att leda djuret öfver de jemförelsevis minst farliga ställen, uppT
repande ett interjectionslikt ljud, som Beduinen vanligen
begagnar för att mana det till försigtig och långsammare gång, under
det en annan följer efter för att vid första tecken djuret gør
till stappling gripa det i svansen och sålunda hindra det från
att slinta omkull. Det är dock blott en kort och smal sträcka
som denna slippriga mark upptager här, ungefär i den
direc-tion, som den kanal förmodas ha gått, hvilken fordomdags
förenade de båda hafven med hvarandra, och vi koramo lyckligt
deröfver. — En annan försigtighet, som Beduinerne vanligen
iakttaga med sina cameler då de närma sig hafvet, är att de be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
