Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isynnerhet må en främling taga sig till vara att bland de äkte
Beduinerne vilja uppträda med någon sorts öfverlägsenhet eller
högmod. Den ursprunglige Araben kan hvarken befalla eller
befallas, han föraktar lika mycket den som vili spela herre
med honom, som den hvilken af honom låter sig förödmjukas;
och jag kan ej annat än finna häruti en hufvudsaklig grund
hvarföre i hans land aldrig något egentligt rike uppstod,
hvar-före Khallfernes stolta välde så lätt föll för de första stötar af
främmande inkräktare och hvarföre han aldrig för längre tid
kunde kufvas af mäktige grannfurstar. Förevitelser och
smä-delser, som stadsboen och Fellåhen med tålighet eller tyst
sarkastiskt småleende håller till godo, bringar genast Beduinens
blod i jäsning och hans hand på dolkfästet, och äfvcn bland
de till en stor del dock redan vanslägtade Sinå-nomaderne är
uttrycket: ”du skälm, du nedrige”1, yttradt såsom smädelse a£
en Beduin mot en annan, en skymf, som ej kan aftvås med
mindre än blod.
Helt andra kraftord hade jag lärt mig i Cairo och jag
sparade dem ej, då min Beduin nu kom för att taga afsked. Men
vare sig derföre att de ej voro i enlighet med den i öknen
gällande skymfords vanan, eller att Beduinen i den ställning hvari
han befann sig här med stadsboer ej vågade göra
nomad-etiquet-tens lagar gällande mot mig, vare sig kanske helt enkelt
derföre att han ej förstod min bråkade dialect, han var klok nog
att ej bemöta mina ord med annat än godmodiga blickar och
vi skildes, sedan han dock ej kunnat underlåta att tigga sig till
en liten drickspenning, såsom de bäste vänner. Äfven Kurden
bjöd mig ett vänligt farväl, som jag besvarade med samma
känslor; ty vi hade under resan trifvits väl tillsammans, ehuru jag
aldrig fullkomligen kunnat undertrycka den tanke, som då och
då dykat upp i mitt sinne, att han möjligen följde mig som en
spion för att utforska ändamålen och syftet med min resa. Jag
visste nemligen det min afsigt att bege mig till öknen ej var o-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
