- Project Runeberg -  Pehr Kalms ... Wästgötha och bahusländska resa förrättad år 1742 /
268

(1746) [MARC] Author: Pehr Kalm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

268 ’ WESTERGÖTL, HUNNEBERG.

uti fol och väta, spruckit sönder i små flycken.

6. Om de såddas i ljuslågan, spraka de starkt,
och springa i stycken sönder, samt ofa mycket
fvafvel och Bisumen. somligastycken
bråndelukta nästan som Tarpentins-Olja.

7. Lågges desse hållor i spisen och eld gÖåres
under dem, sprakar det vid eldens hettande
och brinnande så häftigt, at det slår som et
urvåder ifgisen af de flycken , som utat hållorna
fpringa löft, och der yra och flyga omxring;det
låter, som hade man lagt salt i elden, eller som
då granved sprakar (om bäft, dock icxe aldeles
få hårdt, men ganska tått ; under sjelfva
fprakandet springa alt ståndigt små fmulor löfa, hvilka
kaflas omkring khit och dit uti spisen; de springa
ofta et länge stycxe bårt, så at en, som står der
når, ofta icke kan drifa sig at se i spilen för de
samma, der han ej vil hafva dem midt i synen.
Ibland lågar och brinner sjelfva zmaterien
tämmeligen , samt fräler då tillika starkt , nästan
fom då en kaftar talg eller flott i elden.

8. Gör någon af desse Svarthållor fimå fyrar
med ved under, gifva de ingen låga från sig ,
utan glödga endast; någon enda fladrar iblandtil
just på sådd, som då man kaftar en talgbit i
elden;, men det stannar strax ; lågan är måst i
början under vedens brinnande svart, ibland
myc
et röd; men sedan veden är utbrånd, lynes
inen låge; desse hållor glödga ock näppeligen
fångrc, än kolen af veden vara.

9. Man kan icke mårka någon särdeles skilnad
på sprakningen emellan dem, som legat i dagen,
och de, som nyss blifvit brutne från brotten ;
utan de spraka merendels lika starkt,

10.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 14:12:27 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/wgbhresa/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free