Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var nu som Geijer, den fosterländske
barden och väldige förkämpen i mången tidigare dust
för sanning och rätt, satte såsom häfdaforskare
kronan på sitt lifsverk och tyst rustade sig för
kommande strider; nu som Atterbom, efter att lika litet
som han hafva spart sin ungdoms krafter i de
hetsiga fejderna för sitt lifs ideal, stilla gladde sig åt en
ej längre missunnad lager och beredde sig att lägga
mästarhanden vid det stora äreminne öfver svenska
siare och skalder, som skulle blifva hans eget
största; nu som Hwasser, Fries, Boström, — andra
deras berömde samtida i Upsala att här förtiga —
samlade kring sig aldrig minskade skaror af
beundrande åhörare och gjorde många af dem till
hän-gifna lärjungar ej för stunden blott, utan för alltid.
Det låg en gyllene ålders majestätiska frid
utbredd öfver den mångskiftande lärda verksamheten,
och det akademiska lifvet flöt fram med den
högtidliga stillheten hos en mäktig flod, som ej vidare
oroas af sin tidigare strömnings forsar och fall, och
på hvars spegelblanka yta ingen grumlande hvirfvel
förråder bottnens ojemnheter. Sådana funnos dock,
och de skulle snart gifva sin närvaro tillkänna.
Det var egentligen under tretiotalet som denna
i vackraste mening aristokratiska storhetstid rådde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
