Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de, omgifna af blommor och taflor, lefde ett lif, som
endast i nödfall fick vara verklighetens. Af rörelserna,
striderna och förändringarna utom dem visste de stort
ingenting eller, rättare, ville ingenting veta. De voro
såsom ett par lärkor, som, skiftevis sysslande i sitt
undangömda rede, helst svingade sig högt upp i
luften, der inga gärdesgårdar eller rågskylar skymde
ut-sigten. Det fans dock ingen af den lysande krets,
som samlades hos fru Silfverstolpe, som ej gerna
tittade in i det lilla boet för att efter dagens mödor
en stund vederqvicka sig af det glada skämt, som
med gustavianskt behag aldrig låtsade om sitt alvar.
Flög det oaktadt någon gång en tankens örn alltför
högt, och der händelsevis fans en gäst närvarande,
som ej var van vid högre lyftning, än den valsen
förmår att gifva, så skyndade genast lärkorna ned till
sin tufva och läto derifrån höra ett gladt qvitter, som
lätt lockade flygaren åter ned mot jorden.
Alla dessa hem äro längesedan borta, liksom den
tid de tillhörde. Minnet af dem bleknar allt mer och
mer och skall snart varda utplånadt. De hafva
efter-trädts af andra, som troligen lämpa sig bättre efter
våra dagars fordringar och som kanske verka lika
välgörande som de en gång gjorde. De voro sjelfva,
liksom de berömda personligheter, som lefde och rörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
