Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig en lefnadsregel, ville han i allt vara sin egen;
och under det att han sålunda instinktmessigt undvek
att råka i en annans våld, kom han att fastna i sitt
eget och blef både efter bokstafven och anden,
sjelfs-våldig. Dock fordrade han aldrig — derutinnan
åtminstone konsequent — att hans tycken skulle vara
bestämmande för andra, utan lemnade medgörligt och
välvilligt fullt utrymme åt hvilka ärliga åsigter,
sträf-vanden och tycken som helst, blott han fick hafva
sina egna i fred; och derföre framstod hans
sjelfs-våld aldrig frånstötande eller obehagligt, utan snarare
tvärtom.
Man ser häraf, att åtminstone ett genomgående
drag i Juvenalkarakteren utan svårighet kan letas
fram ur en gammal vishetsregel: "leben und leben
lassen."
Liksom friska barn ej behöfva mer, för att deras
fröjd skall vara fullkommen, än att de, lemnade utan
uppsigt åt sig sjelfva, fritt få springa omkring, väsnas
och slippa att höra de vanliga tillsägelserna att "icke
bullra"; att "akta sina kläder" och att "läsa öfver
sin lexa"; så behöfde ej Juvenalerna mer för att
glädjen hos dem skulle stå högt i taket, än att få vara
tillsamman och känna sig befriade så väl från de inre
påminnelserna om besinning, klokhet och pligt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
