Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det, som kraftigast uppmuntrade till försöket med
Gluntarne, hvilkas förelöpare "De Tre“ voro, ej
blott till tiden, utan äfven och väsentligen till arten.
Dessa triors blomstringstid inföll under åren 1846
och 1847. Det senare året var det sista den
nyför-värfvade tenoren tillbragte i Upsala. Efter hans
förflyttning till Stockholm tystnade de af och hördes ej
oftare än vid några tillfälliga sammanträffanden pä
det ena eller andra stället.
De “tvänne basarne" voro alltså åter lemnade åt
sig sjelfva och utgjorde nu jemte pianisten hela den
musikstyrka, öfver hvilken Juvenalerna kunde förfoga;
men denna gången voro de mindre villrådiga om hvad
de skulle sjunga.
För att förklara skälet härtill torde en liten
återgång i berättelsen medgifvas.
Eedan på den tid, då Juvenalsången upphört att
med något skäl kunna kallas Chör, och ännu mer
under den derpå följande, då den smultit ihop till
enkelt trestämmig, hade behofvet af en fylligare
samklang och det dermed nära förbundna begäret att
stödja och rikta sången med ett instrumentalt
ackom-pagnement ofta märkts och slutligen också
framkallat några försök, hvilka utfallit mer eller mindre
tillfredsställande. Till dem af det förra slaget kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
