Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Inte vet ja’ hva’ ha’ ä’ sum fallerar
gamle glunten, Mitkel vår . ..“
och efter den visan fick han sjelf inom sällskapet heta
Glunten. Då de nya duetterna sedan skrefvos för
honom och Magistern, och detta hans namn
mång-städes förekom i texten, kallades äfven de i dagligt tal
Gluntar. Någon, om än så aflägsen, ehuru kanske icke
alldeles orimlig, tanke på pojkar — ordet glunt betyder
i några landskapsmål pojke — fanns således icke vid
namngifvandet af dessa sånger, utan "mot min vilja,
mot mitt ja fingo de det jag icke ville ha". Måhända
det var det rätta.
Medan titelbladet är i fråga, torde äfven ett par
ord få nämnas om det motto ur Martialis, som synes
på detsamma. Det förefaller måhända en och annan
något anspråksfullt. Skälet till dess användande här
är dock ej svårt att inse. Af allt misslyckadt
föredrag finnes helt visst intet, som är så plågsamt att
åhöra, som det, hvilket åsyftar att vara roligt och icke
är det? Om nu Gluntarne gifva en skälig anledning
till ett sådant syfte, så är också fruktan för utgången
lika skälig. De äro hvarken passande för sångare,
som vilja låta höra sina vackra röster och dervid
godtyckligt behandla orden såsom blotta artikulations-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
