Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gossen vände sig häpen om, men
mannen var redan försvunnen, hvarken af
häst eller släde syntes mera ett spår. —
Detta plötsliga försvinnande var nu det
hemskaste af allt. I ett huj flög gossen
uppför trappan och slog med båda
knyt-näfvarna af alla krafter på dörren.
„Öppna! öppna! . . . det är jag!“
När dörren gick upp, stod modern
framför honom.
Han störtade fram och slog armarna
om henne.
„Förlåt“, snyftade han, — „aldrig mer
går jag bort . . . aldrig!“
De förebrående orden på moderns
läppar blefvo aldrig uttalade, när hon såg
barnets ångest. Hon kunde intet annat
än böja sig ned och smeka honom, kyssa
tårarna från hans kinder och hjälpa
honom af med den våta paletån och mössan.
Nu kommo småsyskonen
framspringande och omringade honom.
„Max, Max!“ jublade de. — „Så ro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
