Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter honom, emedan det var tid att gå
hem.
Nej — stegen, som hördes i salongen,
voro konsulns — en aflägsen släkting till
hennes man.
Konsuln var den unga, vackra fruns
artiga följeslagare och trogna riddare på
soaréer, konserter och teatrar. Alltid
syntes de tillsammans, det var redan en
gif-ven sak, människorna hade vant sig
därvid och det väckte mesta uppseendet, ifall
någondera uppträdde ensam. Utan att
ens vilja medgifva det för sig själf hade
kommerserådinnan hela dagen varit
mycket nervös af ovisshet och oro för att han
möjligtvis icke skulle afhämta henne i
kväll. Det hade i går kommit till en
liten tvist dem emellan ... han hade
börjat blifva bekväm och fordrande, påstod
hon. . . . Nå ja . . . bevars ... hon kunde
mycket väl gå upp ensam på soarén, hade
hon sagt och sårad vändt honom
ryggen, i det hon låtit honom gå utan ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
