Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag annat skall önska dig med på färden än den
rikaste välsignelse af ditt arbete, den största
möjliga lättnad för dig sjelf i ditt tunga värf och
Guds välsignelse till allt! Ett ville jag dock lägga
dig på hjertat: Glöm dig sjelf inför den sjuka!
Och nu farväl! I något concentreradt
ögonblick se vi, finna vi hvarandra åter — om ock
blott som en flägt från fordom.
Fanny.
den 30:de okt. 1878»
Så stod då Rosina Heikel efter mycket arbete,
efter mycken målmedveten viljestark kamp och
otrolig uthållighet redo att träda ut till den
verksamhet, som från tidiga ungdomsår föresvävat
henne såsom hennes livsuppgift. Ensam hade
hennes väg gått mellan hinder av mångahanda
slag. För att hålla ut och söka sig fram hade
behövts hela hennes starka och orubbliga
övertygelse om att varje människa själv måste få
fullborda sin uppgift. Denna övertygelse hade
burit henne över mödorna och svårigheterna, över
oviljan och klandret, som också från många håll
mötte henne.
Det var en hög syn på den kvinnliga läkarens
uppgift i samhället hon bar inom sig — ja,
målet, sådant det syntes henne, var det inte rent av
oupphinnligt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
