Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känna ej blott i tryck, utan ock i avskrifter, på
det sätt forna tiders mest omtyckta lyriska diker
plägade sprida sig över landet.»
På hösten 1850 dog Rosina Heikels fader och
följande sommar reste hennes mor med sex av
sina barn upp till höga norden till en syster,
Gustava Dobbin, som vid 15 års ålder hade gift
sig med prosten Per Samuel Heikel i Rovaniemi.
Färden företogs i den stora familjeresvagnen,
som på skämt fått namnet »Leviata» efter en av
den tidens stora atlanterångare. I vagnen sutto
modern och fyra av barnen, de andra fingo jämte
en del av resgodset plats i två schäsar. En av
forna tiders stora resvagnar var så gott som ett
hem på hjul för en hel familj. Man satt bra och
bekvämt på mjuka stoppade sitsar, dörrarna
voro på insidan försedda med stora väskor och
sitsarna med lådor, som rymde både matsäck
och reskläder, och bakpå vagnen kunde koffertar
och kappsäckar surras fast så att utrustningen
blev fullständig. Ett sådant präktigt åkdon var
den stora vagnen, som togs i bruk för alla
familjen Heikels resor, både vid flyttningen från
Kaskö till Wasa och senare efter staden Wasas
brand vid överflyttningen till Jakobstad.
En lång färd i en sådan forna tiders resvagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
