Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bliva omtalat här hemma. Den lilla
föreläserskan besökte ofta sin morfar och trivdes väl
tillsammans med honom, men han dog redan 1852.
År 1852 var det stora olycksåret för Wasa, då
staden hemsöktes av en fruktansvärd eldsvåda
och så gott som hela Wasa brann upp. Både
större och mindre städer i vårt land ha ju på ett
skrämmande sätt under tidernas lopp varit
utsatta för eldens härjningar. Genom att
byggnaderna så gott som uteslutande voro uppförda
av trävirke, och genom att släckningsredskapen
säkerligen ofta voro mycket bristfälliga eller
kanske ibland rent av saknades, kunde elden med
stor lätthet på ett ödesdigert sätt gripa omkring
sig. Vilka stora både materiella och ideella värden,
som genom eldens härjningar gått till spillo för
landet, visade bäst den förfärliga brand, som i
början av september 1827 lade en stor del av Åbo
i aska och berövade omkring fjortontusen
människor hus och hem. Wasa brand 25 år senare
var en icke mindre ödesdiger händelse för
Syd-Österbottens äldsta kulturort.
Den stora olyckan kvarlämnade hos den då
tioåriga Rosina Heikel ett outplånligt fasansfullt
barndomsminne, liksom den ödesdigra händelsen
ock, genom de förluster den medförde för
familjen Heikels ekonomi, kom att ingripa i gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>