Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så fort som möjligt efter branden sökte man
genom polisundersökning utröna, genom vems
förvållande den härjande elden kommit lös.
Många rykten om orsaken till branden hade
blivit utspridda, men vid närmare granskning
visade de sig alldeles ohållbara. Enligt den stora
allmänhetens uppfattning fick familjen Aurén
såsom egare till gården, från vilken elden utgått,
bära största delen av skulden till olyckan.
Bitterheten var stor hos dem som genom
eldsvådan hade förlorat allt vad de egt, och i sin
olycka måste de rikta sina anklagelser mot
någon.
Först flera månader senare blev orsaken till
olyckan känd genom den skyldiges
självbekännelse. På vårvintern 1853 hade på lasarettet i
Wasa intagits en man från Vörå, som för
lasarettsläkaren dr M. C. Churberg yppade, att det
var genom hans förvållande elden kommit lös.
Han hade nämligen den dagen på morgonen
kommit till Wasa och såsom brukligt var kört
med sitt lass till Auréns gård, där han spände
hästen från kärran och själv trött och något
drucken kröp in i det tidigare omtalade skjulet
för att sova. Sedan han vilat någon timme, hade
han vaknat och tänt sin pipsnugga. Han sträckte
åter ut sig för att sova, men därvid föll pipan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
