Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemlivet fick riktigt komma till sin rätt, där
kunde den göra »just den trivialaste dag glad
och ljus och varm.»
Vi här i södra Finland bruka betrakta
österbottningarna nästan som ett folk för sig.
Oberoende av att hon större delen av sitt liv var
bofast i Helsingfors, kände Rosina Heikel sig
otvivelaktigt alltid som österbottning och hela
hennes personlighet gav även andra, som kommo
i beröring med henne, intryck av att hon var det.
Där fanns hos henne denna rätlinjiga,
utpräglade saklighet, som försmådde att inlinda
tankar och åsikter i alltför många ord; där fanns
den varma känslan och humorn under den
något sträva ytan; där fanns tapperheten att
framhärda i genomförande av ett uppsåt, hur galet
eller envetet andra än månde ansett det. Nej, man
kunde icke misstaga sig om det österbottniska
kynnet.
Under de tider, då lantdagen skulle samlas,
hörde man Rosina Heikel med stort intresse på
Unionens möten tala om sådana ärenden, som
förbundet plägade förbereda i syfte att genom
någon välvillig lantdagsman få önskemålen som
petitioner framförda till ständermötet. Detta på
den tiden enda framkomliga sättet för kvinnorna
att i lagstiftningsväg kunna ingripa i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
