Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vackra hufvudet hörde till en liten och
förkrympt kropp, en puckel på ryggen hade höjt
upp axlarna och kommit hakan att sjunka ned
emot bröstet. Bakom hans stol stod ett par
kryckor.
Marta slog sig ned i den stora skinnklädda
soffan. Hon hade en uttråkad och otålig min.
»Hur är det nu fatt?» frågade Arvid med
ett litet satiriskt smålöje.
»Usch, du kan inte tro huru gränslöst
tråkiga de äro, tanterna, du vet, mammas systrar,
när de komma hem. Tant Agathe lägger sig i
allt, hon skall bestämma snitten på mina
kläd-ningar och huru jag bör lägga upp mitt hår,
och talar om väluppfostrade unga damer och
sådant där. Jag bryr mig inte om att vara en
väluppfostrad ung dam, jag vill till Paris för att
lära mig teckna och måla.»
Där låg något omedvetet komiskt i
motsättningen mellan Martas häftiga ord och åtbörder
samt den otvetydiga prägel hon bar af att trots
alla försäkringar, likvisst vara en bildad ung dam.
Ehuru hon icke bekymrade sig om sin toalett,
utan bar sina klädningar, till dess hon fick en
sträng tillsägelse att icke mera taga dem på,
utvisade dock klädernas snitt att de voro gjorda
af en skicklig sömmerska. Omedvetet afskydde
hon lifvets gröfre former, hon föraktade personer,
som åto med knifven, använde vulgära ord eller
hade ovårdade naglar. Hela hennes person, ända
till tonfallet i hennes röst, präglades af denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
