Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återvände han ju såsom segrare, han kunde fritt
erbjuda sitt land sina krafter, fullt medveten om
hvad det erbjudna var värdt.
De veckor John tillbragte hemma, blefvo för
honom en lycklig tid. De voro likasom fridagen,
likasom den soliga söndagen for den flitige
arbetaren, då han kan ligga i gräset, taga hatten
af, låta vinden stryka öfver hufvudet, som hela
veckan varit nedböjdt öfver arbetet, gräfva med
de trötta, valkiga händerna bland doftande
blommor, se uppåt mot den blå himmelen och undra
öfver att lifvet, som hela veckan varit idel släp
och slit, dock kan bjuda på sådana
mellanstunder af skönhet. Trots de missräkningar, som
återseendet efter en lång skilsmässa alltid
medför, påverkades han dock starkt af den
egendomliga, hemlighetsfulla tjuskraft fäderneslandet
äger för den återvändande. Det är, som skulle
åsynen af dessa sedan barndomen kända nejder,
återförsättandet till dessa förhållanden, i hvilka
vi fostrats, väcka till lifs med oemotståndlig
makt känslor, som tycktes utplånade af lifvcts
nötning, det är, som skulle dessa kära ställen
hafva i behåll något, som vi själfva förlorat: vår
första ungdoms entusiasm och tro på lifvet.
Under dessa veckor hade John lärt känna
Marta. Han hade kommit ihåg henne, sådan
hon var, när han reste: en halfvuxen skolflicka
med kantiga fasoner, en tjock ljus fläta i nacken,
häftig, när hon blef retad, lidelsefull, fantastisk
och inbunden. Nu hade han varit tillsammans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
