Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med henne hvarje kväll; hon brukade komma på
aftnarna efter ritskolans slut för att läsa för
Arvid, hvars svaga ögon icke stodo ut med läsning
vid ljus, och hon hade kommit mycket
regelbundet hela denna tid. John hörde sällan på,
hvad hon läste, men han hade suttit kväll efter
kväll och sett, huru det dröjande vårljuset föll
öfver den smärta flickgestalten, öfver ansiktet,
som väl ej var vackert men oändligt
uttrycksfullt, och öfver det blonda, nedåtböjda hufvudet.
Ljudet af den behagliga unga stämman vaggade
honom in i drömmar, och den energiske,
ärelystne mannen hade i dessa stunder en
ljuf-lig förnimmelse af ro och af att hafva
kommit hem. Det rastlösa, oaflåtliga arbetet under
alla dessa ungdomsår hade hos honom
kvar-lämnat en ofantlig förmåga att njuta. Den kraft,
som af andra ödslas bort i den tidigaste
ungdomen, hade hos honom uppsparad koncentrerat
sig och skulle nu ta ut sin rätt. Han, som så
tidigt blifvit utkastad ensam i världen, hade
kommit i beröring med mycket slagg och mycket
orent, måhända äfven besudlats däraf; under
dessa veckor sjönk detta ned, spolades bort af
dessa lifvets två stora makter, som heta lycka
och kärlek. Under dessa kvällstunder erfor han
en egendomlig, lugn lycka. Den smärta
flickgestalten där borta i det dröjande våraftonsljuset
var hans, denna stämma, hvars ljud smekte hans
öra, talade endast för honom, dessa två stora
grå ögon skulle följa honom hela lifvet igenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
