Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Börja flickor också nu för tiden sysselsätta
sig med sådant?» vände sig öfversten med ett
slags låtsad förtviflan till sin fru.
De hade redan slutat äta och öfversten tog
som vanligt sitt tredje glas te med in till sig.
Marta satt ensam kvar vid bordet. Faderns
ord hade denna gång susat förbi hennes öra
endast som tomma ljud. Hon tänkte på John,
blodet sjöd i hennes ådror och hon kände hans
läppar bränna mot sina.
Hon gick in i salongen. Dörrarnas och
fönstrens tjocka draperier gjorde rummet så mörkt
denna ljusa vårafton, att lampan redan blifvit
tänd. En stor lampskärm dämpade ljuset och
likasom trängde ihop det till kretsen närmast
bordet. Här sutto Gösta och öfverstinnan. Hon
talade om sin resa till Petersburg, de skämtade
som vanligt. Förhållandet mellan styfmodern och
styfsonen var synnerligen godt. Om en liten
stund steg Gösta upp för att gå, han dröjde
aldrig länge kvar här nere, han skulle arbeta
ännu i kväll, sade han.
Marta satt tyst och såg, huru lampskenet
föll på styfmoderns hand, som höll
silkesbro-deriet, samt huru den andra handen snabbt stack
nålen genom klädet, och när silket drogs ut,
kom upp i samma lätta skugga, som
lampskärmen gaf ansiktet. Marta beundrade dessa fina,
smala händer med de aristokratiskt långa
fingrarna och den hvita huden, under hvilken ådrorna
stego blå och oregelbundna, när handen fördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
