Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nedåt. Men hon hade äfven en oklar
förnimmelse af att hvar och en af de eleganta
rörelserna blifvit inlärd och sedan öfvergått till sätt
och vana. Denna fina, långsträckta kvinnohand
kunde, om det gällde, fatta ett viljekraftigt tag
och styra en utstakad kurs.
Martas känslor för styfmodern voro öfver
hufvud taget af samma blandade oklara art.
Hon beundrade styfmoderns ståtliga sätt och
naturligt förnäma elegans. Det gafs ögonblick,
då hon tillbad henne med all den kritiklösa
beundran, som helt unga flickor kunna hafva för
en mogen kvinna. Sedan åter krympte hennes
varma känslor ihop för en blick ur styfmoderns
kalla, kloka, bruna ögon, hvilka tycktes tränga
rätt igenom den person, de betraktade och
medlidsamt nedlåtande se ned på Martas barnsligt
omogna hugskott. I sådana ögonblick trodde
Marta nästan att hon hatade henne. Då fadern
först förlofvade sig, hade Marta alls icke velat
se hans fästmö, hon hade ansett detta giftermål
som en förolämpning mot den döda modern och
hade afskytt och föraktat Gösta, emedan denne
från första stunden varit så intagen af den
blif-vande styfmodern. Men så småningom gaf
Martas motstånd vika, det bröts icke, det
försvann, på samma vis som en vidja, efter att
hafva varit hårdt spänd, småningom rätar ut sig,
ifall den öfverlämnas åt sig själf. Styfmodern
var en klok kvinna, som från början taktfullt
och bestämdt intagit sin plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
