Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röd ocli förvirrad fram till spiseln, där hon ifrigt
sysslade med att slå vatten i en tillbringare.
Gösta grep med handen om dörrlåset, i det han
sade med en röst, som han sökte göra så
myndig som möjligt:
»Så kommer Fina upp med toddyvattnet.»
»Hvad gör du här?» frågade Marta förvånad,
»jag trodde att du hade mycket att läsa i kväll.»
»Jag har ett par kamrater hos mig,» sade
Gösta redan ute i farstun.
Kokerskan mumlade något om ett sådant
lif hvar eviga kväll.
Marta skyndade in till sig med en känsla
af obehag. Hennes rum upplystes ännu af
våraftonens dröjande skymningsljus. Det låg mot
väster, och hon såg ut öfver taken mot
horisonten, som hade ett svagt sken efter
solnedgången.
Hon hade tårar i ögonen, det var visst något
fult och styggt med Gösta; hon tänkte på hvad
hon läst i de nya moderna böckerna. Hon erfor
äfven en häftig förbittring mot fadern. Nyss
hade hon funnit allt så vackert, tillvaron var
högsta sällhet och lycka, hvarför skulle allt detta
lumpna, låga, hvardagliga gripa in i hennes
undervärld. — Men hon ägde ju sin värld för sig, en
värld, i hvitken hon lefde med John, och som
ingen annan kände till. — Medan hon såg ut
mot den ljusa vårhimmelen, glömde hon allt det
öfriga och försjönk i drömmar, som voro lika
luftiga, lika mångskiftande i form och färg som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
