Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dena därigenom skulle undergått en betydande
förbättring.
Fröken Louise inföll på sitt lifliga vis:
»Ni skulle sett Olga den första tiden här,
hon var som en fångad fågel. Hon sade intet,
men hon hade ingen rast eller ro, hon, som
alltid ville vara så oberoende. Den tiden vi bodde
i Florens och Rom, kunde hon ibland få en
sådan längtan till hafvet, att hon plötsligt
packade sin nattsäck och for på några dagar till
kusten. Om vi följde med eller ej, frågade hon
alls icke efter; mest älskade hon Capri––––––»
»Men, Louise––––-»
Öfverstinnans röst hade ett främmande
tonfall. Marta såg öfverraskad på henne. Under
dessa få ögonblick hade styfmodern varit så olik
den lugna, förnämt behärskade kvinna, till hvilken
Marta blickade upp i kritiklös beundran, att
hon kände sig helt förbryllad. Kunde styfmodern
också önska, längta, vara otillfredsställd, det
hade aldrig fallit Marta in? Marta hade om
henne något af den naiva föreställning, barn göra
sig om fullvuxna, nämligen att dessa kunna
tillfredsställa hvarje önskan, samt att
öfverhufvud-taget vilja och kunna för dem är liktydigt.
Ofversten, som icke tycktes nöjd med den
riktning samtalet tagit, begynte med sin vanliga
värdighet förklara, att sammanträffandet mellan
hans hustru och John ju var ganska
egendomligt, samt höll ett litet tal om det oförutsedda i
lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
