Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröknarna von Rapp gingo ogärna i en liten
båt. Egentligen var det fröken Agathe, som
fann detta obehagligt, och fröken Louise ville
icke lämna systern ensam kvar. Öfversten
beslöt också att stanna med svägerskorna, han
skulle göra dem sällskap, förklarade han artigt.
Rätta orsaken, att han för reumatismen hade
svårt att stiga i och ur en båt, skulle han dock
aldrig velat medgifva. Han ville till hvarje pris
visa sig ung och spänstig i bredd med sin unga,
kraftfulla fru.
John skulle ro öfverstinnan och Marta öfver
till klippan med de s. k. minnesmärkena. Han
hvisslade själfsvåldigt på Lundman, deras
vanliga sätt i gossåren att kalla på hvarandra, och
Lundman kom lydigt med metspön och
metmaskar, som han fatt att taga vara på.
Öfverstinnan var mycket road af att meta.
Där ute på klipporna sökte hon genast upp en
bra plats, en liten bukt, där berget stupade
brant ned och vattnet låg spegellugnt och svart
i skuggan, samt några abborrgräs läto förmoda
att fisken hade sitt tillhåll.
John ställde sig bredvid henne, han satte
mask på hennes krok och sin egen. Sedan
han ställt flötena på rätt afstånd från kroken
med den noggrannhet, som vanan att begagna
passare och metermått gjort till ett utmärkande
drag i allt hvad han företog sig, hängåfvo de
sig åt nöjet att meta samt åt det behag, de
tycktes finna i hvarandras sällskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
