Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under hela sitt föregående lif hade Marta
aldrig varit så orolig och upprörd som under
de få dagar John varit här. Och ändå var det
efter denna tid hon längtat hela sommaren. Hon
förstod icke själf sina känslor. När hon rätt
tänkte efter, hade hon ju egentligen ingenting
att oroa sig öfver, och likvisst såg hon under
ögonblick af ångest med aningens gåtfulla
förutseende den mörka formlösa slagskuggan af något
fientligt, hotande, förfärligt, som höll på att bryta
sig in i hennes lif.
Om hon bara fått tala riktigt med John, så
skulle allt blifvit annorlunda. Men under detta
friluftslif vid badorten blef hon aldrig i tillfälle
att vara på tu man hand med honom. Det var
också något rastlöst öfver John, han ställde till
lawn-tennis partier, hade damerna ut på långa
segel- och roddturer, alltid voro de i stort
sällskap, aldrig mera förekom någon af dessa långa,
förtroliga promenader, som Marta på våren funnit
så förtjusande. Någon gång smög sig den
tanken på henne, att John undvek att vara ensam
med henne, men hon sköt den alltid från sig
med en häftig själfforebråelse öfver att hon
kunnat tänka något så lågt och ovärdigt. I de bref
hon och John växlat under sommaren, hade hon
nedlagt sin unga känslas hela omedvetna styrka,
men nu i hans närvaro, i sällskap med andra
människor, kände hon sig blyg och försagd.
Hon gaf badortslifvet skulden. Hon hatade det
med dess flärd och förkonstling. Hon längtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
