Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja,» svarade Marta tankspridd.
Lundman brydde sin hjärna med hvad i
all världen han nu skulle hitta på att säga.
Plötsligt erinrade han sig sin favoritläsning under
gossåren, Fältskärns berättelser, och utbrast, som
om han läst upp ur en bok:
»Jag tänker mig dessa hofmän i eleganta,
lysande dräkter, huru de kommo hit för att
fiska och jaga, glömmande hofvets stränga
etikett. Huru olika voro de icke nutidens
människor, huru eleganta, sirliga, med franska ord och
franska seder, nordens fransmän...»
Ett utrop af öfverstinnan afbröt denna
deklamation. Hon drog upp en stor fisk, som var
så tung och så energiskt stretade emot, att
spöet böjdes som en tunn vidja. John sprang
fram, och i det han lossade fisken från kroken,
höll han den triumferande upp mot Marta och
Lund man.
Lund man, som mycket bättre förstod sig
på sådana praktiska ting, än han letade sig
fram genom historiens irrgångar, ropade tillbaka:
»Det var mig en baddare!» Sedan vände
han sig till Marta: »Fiskelycka betyder också
lycka i kärlek, brukade en gammal fiskare på
min hemort säga.»
När han såg Martas intresserade min, trodde
han sig hafva sagt något mycket kvickt och
fortfor i småviktig ton: »John har alltid haft tur
hos damerna.»
Framåt.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
