Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marta satt tyst. När John talade, såsom
han nyss gjorde, då blef han åter för henne
hjälten, som skulle åstadkomma något stort.
Hon glömde alla bekymmer, alla misstankar, all
svartsjuka för glädjen att höra hans ord och att
finna honom så mycket klokare och bättre än
alla de andra.
»Hör nu,» stack doktorn in, »hvarför vill
då ingeniören stanna i dessa små usla
förhållanden?»
Johns engelska oh, kom så långdraget, att
den liflige doktorn helt och hållet förlorade
tålamodet; den där engelska flegman var
outhärdlig.
Det var icke så lätt, menade John, att göra
reda därför, men en underlig makt var det i
alla fall, som fängslade oss vid fosterjorden.
Kanske visste vi icke däraf, förrän vi varit borta
och kommit hem igen. »Ja, jag vill icke söka
förklara, hvad det är, jag är ingen filosof,»
tilllade han godmodigt.
»Det finns så mycket oförklarligt här i
världen,» inföll fröken Louise von Rapp. »Nu
för tiden, sedan vi kommit ifrån den här
rysliga materialismen, realismen, naturalismen och
hvad de allt heta dessa förskräckliga ord på
—ism, nu för tiden har man, Gud ske lof,
begynt forska efter de dolda makterna inom och
utom människan. Här i landet känner man
naturligtvis icke till dessa nya vetenskaper,
men — —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
