- Project Runeberg -  Framåt. Berättelse /
118

(1894) [MARC] Author: Helena Westermarck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XI.

På en bänk under några tallar, hvilka stodo
som vildmarkens sista utposter bland de
civiliserade badhusanläggningarna, satt
öf-verstinnan Björkegrén. Hon växlade då och då
ett förbindligt ord, mest på franska eller tyska,
med någon bekant, som gick förbi. En elegant
klädd dam, med nästan för fyllig gestalt, stannade
i förbifarten ett ögonblick, i det hon förtroligt
öfver bänkens ryggstöd lutade sig fram mot
öfverstinnan.

Nej, tack — hon skulle icke sitta ned — hon
skulle endast säga godmorgon. Hon måste in
till staden för att höra, om det verkligen var
sant att den kejserliga eskadern, som i går var i
Barösund, i dag väntades till Hangö. Och så
begynte hon lifligt tala om institutet i
Petersburg, där hon blifvit uppfostrad och där hon
flera gånger sett hans majestät Alexander II, som
varit alla flickornas ideal. En gång hade hon
fatt taga upp kejsarens näsduk, som han tappat,
och med hans tillstånd hade den genast blifvit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:34:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whframat/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free