Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon bjöd honom vänligt att taga plats på
bänken.
»Nå,» sade hon, »huru går det med er tjänst?
Fastän,» tilläde hon skrattande, »egentligen
tänker jag att ni är tämligen likgiltig för den saken,
ni kan ju få en plats hvar som helst, så
uppmärksammad som er uppfinning blifvit.»
»Med tjänsten blir ännu icke afgjordt på en
tid.» John försökte lägga ut för henne att han
verkligen önskade få just denna plats. Att
arbeta för fosterlandet, att gifva det sina bästa
krafter, var det enda af sina ungdomsideal han
ännu trodde på, men ett manligt, ärligt arbete
skulle det vara, icke prat och tomma floskler.
Medan han talade, voro öfverstinnans lugna
bruna ögon oaflåtligt fästa på honom. Han visste
icke hvarför han tyckte att hans ord blefvo så
egendomligt matta under denna forskande blick,
de blefvo på något sätt barnsliga och löjliga.
Han kände sig retad häraf; att göra sig löjlig
var det han mest af allt fruktade. Han hade ofta
talat om detta ämne med Marta, hennes
ungdomliga entusiasm hade kommit hans ord till
möte och likasom gifvit dem flykt, men nu funno
de ingen genklang.
»Måhända har ni rätt,» svarade öfverstinnan,
i det hon tviflande skakade på hufvudet. »Jag
vet ej af något fädernesland, jag har aldrig haft
varmare känslor för det ena landet än för det
andra. Bör man icke egentligen vara hemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
