Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
daggdropparna, när solen lånar den sina rika
färger––-och det unga människohjärtat genom-
bäfvades af aningarnas sällhet––—––––––
På vägen därborta kom en flock unga
människor. Ljudet af deras röster trängde fram till
Marta. Hon reste sig upp på armbågen för att
se utåt vägen, där hon upptäckte några hvita
studentmössor och brokiga parasoller. De
promenerande undrade, hvad det var som rörde sig
därborta i ljungen. En ung ästetiker begynte
tala om pudeln i Faust och »des Pudels Kern»,
medan en af de unga damerna förskräckt
menade, att det kanske var kor.
När de kommo närmare, kände Marta igen
sin bror Gösta. Hon steg upp för att hälsa på
honom och togs emot med utrop af öfverraskning.
■ Man måste vara Marta för att lägga sig här
ensam ute på mon; det är säkert för att kämpa
mot lyxen,» skämtade Gösta med en blick på
hennes dräkt.
Han hade kommit till Hangö för ett par
timmar sedan med vicehäradshöfding Runmans
präktiga slup. De hade varit en hel flock unga
män, alla tillhörande sångkören M. M.; nu skulle
det bli extra soaré i brunnshuset till deras ära
i kväll.
Han tog Marta glädtigt om lifvet. »Seså,
syster lilla, kom med oss nu, du har väl nog af
heden och ensamheten för i dag.» Plötsligt
sköt han henne ett par steg ifrån sig, i det han
granskande såg på henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
