Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John sprang häftigt upp, ansiktet, som han
vände mot det matta ljuset var blodrödt. Det
våldsamma i hans natur bröt häftigt fram, han
tycktes knappast veta hvad han gjorde. Detta
förslag af en kvinna, som han ställt högre än
allt annat i världen, denna ljumhet, denna
half-het, hade på det djupaste kränkt honom. Han
ryckte till sig tidningen från bordet, och i det
han pekade på notisen, som han nyss läst, stötte
han fram:
»Ja, jag förstår, det är omöjligt att lämna
allt det här . . . hvad skulle världen säga ... i
hemlighet kan jag vara god nog och till
tids-fördrif. . .»
De stodo som två skilda slag af människor
gent emot hvarandra, två samhällsklasser, af
hvilka den ena aldrig fullt skall förstå den andra.
Hon, med den gamla familjens led efter led
ned-ärfda fördomar mot kroppsarbetaren och med
den starka instinkten att till hvarje pris framför
allt bevara det yttre skenet; han, mannen, som
brutit sin bana, oberoende af de traditioner och
förhållanden, i hvilka han föddes, och som gått
sin egen väg. Han hade bjudit allt, hela den
framtid han visste sig mäktig att skapa och blef
i gengäld lofvad -— en allmosa. Det finaste i
hans känsla hade blifvit utsatt för våld, det var
ohjälpligt förstördt, förbrändt.
»Jag skulle stanna här för att krypa, hyckla,
kanske dela.. . har det icke redan varit nog af
falskhet och förställning!... Nej, fru öfverstinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
