Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverfylldt af småsaker, stod i ett hörn af
rummet och hade utseende af att sällan begagnas.
Hon satte sig ned och begynte skrifva. Det
första papperet ref hon sönder, men sedan skref
hon hastigt, likasom rädd att återtaga något,
om hon begynte öfverväga. För första gången
i sitt lif gaf hon sin känsla utan förbehåll; hon
kunde icke lefva utan John, hon kunde icke
tänka sig framtiden utan honom, hon skulle följa
honom, utan att låta sig binda af några hänsyn
eller band.
Hon hade knappast slutat sin skrifning, när
hon hörde någon gå i tamburen. Den som
kommit, hade öppnat dörren utan att ringa på;
det var således hennes man. I det hon hörde
hans steg i salongen, kastade hon hastigt brefvet
i skrifbordslådan samt vände sig mot den
inträdande. Kanhända var det under inflytande
af något skuldmedvetande hon nu fäste sig vid,
huru blek och sjuk mannen såg ut, när han kom
fram till skrifbordet och ljuset föll öfver hans
ansikte. Det var en gammal, bruten man, som
stod här framför henne.
»Är du sjuk?» frågade hon, i det hennes
vrede öfver att hafva blifvit störd utbyttes till
ett slags medlidande.
Hans matta ögon uttryckte den glädje han
erfor öfver att hon frågade efter hans befinnande,
— det hade icke skett på länge.
Han försäkrade, att han nu åter mådde
väl, men för en liten stund sedan hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
