Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marta hade ögonblickligen känt igen sin
styfmors handstil ’på brefvet.
»Gif mig det,» sade hon hastigt. »Han bor
där uppe, och jag skall i alla fall gå upp igen
efter något, som jag glömt.»
När mannen gått, granskade Marta brefvet.
Det var styfmoderns stil, något misstag var icke
möjligt, den var alldeles olik handstilarna här
hemma.
Hon stod tvekande ett ögonblick och vägde
brefvet i handen ... Det var ju stöld, det här ...
Kanske skulle hon gå upp tillbaka och lämna
brefvet där... då hade ju intet ondt skett...
Det skulle helt säkert vara det rätta, vara hennes
plikt... Nej, nej, det förhatliga ordet plikt
betecknade ju alltid det som var ofördelaktigt för
henne själf, det som kom henne att lida, så hade
det ju alltid varit... nu hade hon detta bref,
nu skulle hon få klarhet i denna sak, hon kunde
icke längre uthärda denna ovisshet. — Och
hon stack beslutsamt brefvet i fickan och
skyndade bort.
När hon kom hem, hade föräldrarna redan
gått. I salongen fann hon Gösta, som med ett
ljus i handen noga granskade sin toalett framför
en af de stora speglarna. Han var klädd i
frack och hvit halsduk, färdig att gå på en
soaré.
»Är du inte bortbjuden med de andra?»
sade han förvånad, när Marta kom in. »Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
