Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det, detta bristfälliga medel, genom hvilket känsla
skall tolkas för känsla.
John tillbragte största delen af natten med
att ordna för resan och skrifva afiarsbref. Han
ville skjuta ifrån sig tankarna på det förflutna,,
ty det som en gång skett, kunde ju icke mera
göras ogjordt. Men oaktadt alla hans
bemödanden stod ständigt för honom bilden af den
ståtliga, vackra kvinna, som gjort honom ett så
ömkligt förslag. Skymfen hade bränt så
mycket djupare, därför att han ställt henne så högt.
I inbillningen talade han med henne, anklagade
henne; sådana voro de alla, de kunde gifva sig
i hemlighet, men icke öppet, ärligt inför hela
världen .. . Under aggande samvetsförebråelser
såg han då två stora, ärliga grå ögon, de skulle
strålat emot honom, om vägen äfven varit
mödosam, de skulle lett, gråtit, vakat för honom.
Men i denna stund var ännu vreden större än
samvetskvalen.
När han den gråkalla höstmorgonen satt i
järnvägskupén och såg ut öfver det dystra
höstlandskapet, kände han med bitterhet att han
aldrig mera skulle återvända, ty också
fäderneslandet hade stött bort honom. Hans redligt
erbjudna arbetskraft hade blifvit föraktad, han
skulle icke en gång till utsätta sig för godtycke
och förödmjukelse, han kunde söka sig ett annat
hemland.
Det var en förbittrad man som reste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
