Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Styfmodern blef om möjligt ännu blekare:
»Jag har ju sagt dig att jag icke tål ditt
för-mynderskap. För mina gärningar svarar jag,
men den som tar andras bref, kallar man
tjuf.»
De stodo ett ögonblick utan att säga
något. I denna stund voro de endast två
kvinnor, som hatade hvarandra, därför att de
älskade samme man. Det var så tyst i rummet
att Martas flämtande andetag hördes.
Plötsligt bröt hon ut, hejdlöst, utan
besinning koncentrerande all sin förtviflan i orden:
»Det är uselt . . . pappa har läst det i natt. ..
det har dödat honom.»
Vid dessa ord böjde sig öfverstinnans
ståtliga gestalt som för ett piskrapp. Hon hade ännu
haft mod att försvara sina personliga känslor,
men inför denna en dotters anklagelse var hon
stum.
När Marta såg upp var hon ensam.
Hon sjönk ned i skrifstolen, hela hennes
varelse skälfde. De ord, som nyss blifvit
uttalade, liknade brottsjöar, hvilka inom några
sekunder bryta sönder det som blifvit uppfördt under
åratal, och hvilka lämna efter sig endast grus,
spillror och förödelse. Martas kritiklösa entusiasm
var försvunnen, allt det hon beundrat, ärat och
älskat låg nedrifvet och trampadt i smutsen,
och öfver spillrorna rufvade den tunga, svarta
skuggan — döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
