Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon kände en förfärande tomhet, ensamhetens
hopplösa förtviflan.
På soffan i sitt rum låg öfverstinnan.
Också hon var ett rof för den häftigaste
sinnesrörelse. Hon hade blifvit så djupt förödmjukad,
som en kvinna kan blifva: hennes kärlek och
hennes skam hade legat blottade inför en annan
kvinna, som älskade samme man och var dotter
till honom, som blifvit bedragen.
Nu hade döden dragit sitt gåtfulla kors
öfver hela denna väfnad af mänskliga beräkningar
och lidelser. Döden —!
Öfverstinnan skakades af rysningar och såg
sig med en skrämd blick öfver axeln omkring i
rummet. Förståndet kunde säga hvad som
helst, rädslan för det stora okända, gåtfulla,
kom öfver henne som en vanvettig ångest. Den
rädslan sitter i blodet, den suger med tusen
fina rötter sin näring ur lifvets källor.
När ångesten var förbi, kunde hon åter tänka.
Martas kärlek till John hade slagit fram som
en klar låga under de hatfulla orden, men hvad
betydde väl detta barns kärlek mot hennes egen?
Och nu var hon fri, alla band med ens lösta.
Men var hon verkligen fri? Var hon icke nu
mera bunden än någonsin, oåterkalleligt bunden ?
Ängesten kom öfver henne igen . . . Hon
hade tagit lifvet af sin man. Huru hade han
fått brefvet? . . . Hon erinrade sig att jungfrun
i går afton sagt till att gamle kassör Wall hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
