Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade hennes oro och farhågor i Hangö förefallit
henne onödiga och hon hade lyckats slå bort
dem. Hon ägde ungdomens förtröstan till
framtiden och utmålade ständigt för sig hemkomsten
till Helsingfors i de ljusaste, mest skiftande färger.
Emedan den gamla trotjänarinnan sörjt för
den vanliga sjukvården, hade Marta icke haft
mycket att göra. När kvällarna mot hösten
blefvo längre och mörkare, tillbragte Marta dem
vanligtvis med en bok i handen i det lilla
eleganta förmaket utanför fasterns sjukrum. Här
satt äfven den gamla tjänarinnan med sitt arbete
för att vara till hands, om det behöfdes. Hon
hade tjänat hos Martas farföräldrar och sedan i
många år förestått konsul Björkegréns hus.
Konsuln hade för henne varit inbegreppet af allt
det yppersta på jorden. Hon tyckte icke riktigt
om kvinnoregimente— »karlar voro allt rejälare»,
brukade hon säga, — men hon kände sin plikt.
Och egendomligt nog var den bestämda fröken
Mathilda mera böjd att gifva efter för gamla
Amalia, än för någon annan människa i världen.
Gamla Amalia hade sett och upplefvat mera
än de flesta af hennes klass. Som helt ung
hade hon tjänat hos en af de vetenskapsmän,
hvilka af dåtidens tryckta förhållanden varit
tvungna att söka en fristad i Sverige. Amalia
hade följt sitt herrskap och hade, emedan det
varit svårt för familjen att slå sig fram, flere år
tjänat utan lön. »Och det komma de ännu
ihåg», brukade hon säga, när hon ibland med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
