Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marta kände hela sin unga, varma kärlek
uppresa sig mot en sådan resignation. Hon
skulle icke kunnat lefva så. Det måste ändå
vara förfärligt att bli så där gammal att känslorna
krympa ihop till endast bleka skuggor af hvad
de varit..
Men, när Amalia en gång kommit i farten
med sina minnen, fortsatte hon:
»Herre Gud, alla ha vi haft våra sorger;
fröken där inne har inte gått fri, hon heller.»
»Faster!» Marta stirrade häpen på den gamla;
det hade minst af allt någonsin kunnat falla
henne in, att den stela, regelrätta gamla fröken
varit förälskad. Det var alldeles, som om hon
crtappat fastern med något riktigt pliktförgätet.
»Ja, ja,» menade gumman, »det var en vacker
ung karl, det med, en ståtlig löjtnant af
öfver-stens kamrater. Men föräldrarna tillät inte; han
ska ha haft så stora skulder. Det var både
tårar och böner den dagen gamle statsrådet
förklarade, att löjtnanten aldrig mera skulle få
komma inom hans dörrar.»
»Och faster lydde?»
»Huru kunde hon annat; löjtnanten var
fattig och statsrådet var inte god, han, när han
var ond. Men så hörde jag också statsrådet
på dödsbädden säga, att fröken Mathilda aldrig
gjort honom någon sorg.»
Gumman hade blifvit afbruten af att hennes
matmor ringt, och hon hade skyndat in i
sjukrummet, medan Marta undrat, om en sådan faderlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
