Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här går nog så lifligt till,» sade doktorn
uppmuntrande.
Det glimmade lustigt till i doktorns
ungdomliga ögon bakom glasögonen, och något i
hans sätt påminte Marta om John. Hon undrade
om den unge doktorn själf brukade vara mycket
med i detta sällskapslif, och huru han då
uppträdde. Men detta intresse varade endast ett
ögonblick, hon afskydde blotta tanken på att
komma tillsammans med människor.
Hon undvek fortfarande ängsligt hvarje
beröring med stadsboarna och gjorde helst sina
långa ensamma promenader utåt landsbygden
för att undgå blickarna från de nyfikna ansikten,
som stucko fram mellan blomkrukorna i de små
fönstren, när hon gick förbi. Hon harmades på
dessa människor, som kritiserade hennes
person och bedömde hennes handlingar. Hon
visste att det väckte anstöt att hon, som hade
sorg, aldrig gick i kyrkan. Fastern lämnade
väl Marta i det afseendet fullkomlig
handlingsfrihet, men ansåg det dock för en plikt att
upplysa henne om hvad människorna sade. Själf
gick fröken Mathilda af god gammal vana hvarje
söndag i kyrkan och hade, när barnen voro små,
äfven tagit dem med sig. Det var Arvid, som
först väckte Martas kritik mot kyrkans lära, och
därefter hade hon med den intensitet, som var
henne egen, vändt sig mot allt det hon som
barn trott på, likasom mot alla kyrkliga bruk
och dogmer. Om det fanns någon Gud, så var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
