Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stunds ledighet. Då var lampan tänd i det lilla
eleganta förmaket, och hon satt i soffan samt
lade samma patienser, som hon och brodern
alltid brukat lägga här i samma rum. Första
tiden efter öfverstens död hade hon ansett det
mest passande att låta patiensen hvila, men hade
då, trött af dagens plikttrogna arbete, icke
förmått hålla sig vaken, och så hade hon tagit
upp patiensen igen.
En kväll, när hon med vanlig noggrannhet
radade ut korten på bordet, gled samtalet mellan
henne och Marta in på de sorgliga händelserna
under hösten. Det var första gången de
egentligen talade härom. Marta förmådde icke höra
det uttalas, som hon dock ständigt själf tänkte
på, utan slog händerna för ansiktet, när faderns
namn blef nämndt. Men när den första smärtan
är öfver, när vi förmå uthärda ljudet af rösten,
som omkläder tanken i ordets gröfre dräkt, blir
det nästan en tröst att dessa tankar, som
fantasien låtit sväfva ut i det oändliga, genom orden
få en begränsning.
Marta hade samma dag haft bref ifrån
Gösta, som talade om att bouppteckningen och
arfskiftet efter fadern snart skulle ske. Hon
nämnde därom för fastern och tilläde likgiltigt:
»Kanske kunde jag sedan söka mig någon
anställning.» .
Om det fanns något, som fröken Mathilda
strängt fördömde, så var det nutidens sed att
unga flickor från bildade hem innehade tjänster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
