Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var detta ännu en stor hemlighet; John skulle
hafva sitt enskilda arbetsrum vid fabriken,
medan maskinen ställdes upp.
»Jag har endast en önskan, ett hopp,»
fortsatte Arvid, »och det är att John ändock en
gång skall återvända till Finland. Vårt lilla
fattiga land har icke råd att förlora sådana
krafter; vi ha låtit många duktiga karlar gå bort,
därför att man icke vetat uppskatta dem. Men
kanske skall det blifva annorlunda nu, nu om
någonsin måste vi samla det bästa vi äga.»
Marta skakade tviflande på hufvudet.
»John har ju aldrig talat om att komma hem,
tvärt om,» återtog Arvid, »men hvem vet ändock.
Man har flere gånger föreslagit att mamma och
jag skulle flytta öfver till honom, men jag kan
icke. Nej, det är icke rätt ; nu i dessa tider må
en hvar stå på sin post, huru anspråkslös den
än är. Först sedan, om allt går förloradt.. .»
Arvid slutade icke meningen och han och
Marta gingo tysta, hvardera försjunken i sina
tankar.
De kommo till ett blomstertorg. Här var
prakt och doft, alla skiftningar, alla nyanser af
sydländsk vår funnos redan här på borden och
i korgarna med de artistiskt ordnade buketterna,
• omslutna af stora hvita pappersstrutar.
»Får jag ge dig en ros?» frågade Arvid, i
det de stannade framför ett af borden.
Marta tog en afskuren, mattgul ros, som
med oändligt fina färgnyanser tjusade hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
