Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid såg på brodern. De fyra åren hade
mycket förändrat honom. I stället för det forna
glada, öppna uttrycket hade ansiktet nu ett
dystert drag med en tillsats af järnhård energi;
mellan ögonen fanns ett veck, och håret hade
blifvit litet grått vid tinningarna. Hela gestalten
med den styfva, engelska hållningen gaf intryck
af okuflig viljekraft; man kunde icke tvifia på
att denne man hade brutit sig sin egen bana.
»Du har rätt i mycket af hvad du säger,»
svarade Arvid, »men jag hoppas ändå att åter
en dag skall gry för oss, om vi alla göra vår
plikt ödmjukt, utan tanke på själfberömmelse
eller personlig vinning. Naturligtvis måste mycket
bli annorlunda än förr, det fordras stora
personliga uppoffringar. Ungdomen måste framför allt
räcka hvarandra händerna och, oberoende af hvad
språk den talar, glömma alla språkstrider och
använda sina krafter till att resa ett starkt och
mäktigt stöd för den byggnad, som vacklar.
Stödet heter: folkets bildning. Folket må,
likasom vi själfva, blifva sant upplyst, detta är den
stora grundtanken, mot hvars förverkligande vi
alla skola sträfva, de ypperste, så väl som de
ringaste, vetenskapsmännen, konstnärerne, ända
ned till den ringaste kroppsarbetare. Men för
att kunna detta, måste vi lefva med hvarandra
och glömma allt hat.»
»Huru vill du skapa ett sådant
idealsamhälle?» frågade John, i det en skymt af leende
flög öfver hans allvarliga ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
