- Project Runeberg -  Framåt. Berättelse /
252

(1894) [MARC] Author: Helena Westermarck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Vi få aldrig misströsta om vår förmåga att
gå framåt, » svarade den ungdomliga rösten.

»Du tror,» återtog John, »att de politiska
förvecklingarna skola förmå skapa själfständiga
män? Måhända! Jag tror att oenigheten och
partisplitet komma att fortfara nu som förut,
och lycksökarne skola lättare än förr fiska i
grumligt vatten. Men låt oss hellre tala om
något annat, allt det där är endast förmodanden,
utopier, den som lefver får se.»

John begynte tala om sin maskin. Han var
otålig att se den färdig och skulle tidigt i
morgon gå till fabriken. Han skulle genast begynna
arbetet med dess uppsättning. Arvid skulle
troligtvis under den närmaste tiden icke se mycket
till honom, han skulle stanna på fabriken hela
dagen.

Arvid hörde på med största intresse, han
gladde sig åt broderns framgång, men det oaktadt hade
han en vemodig känsla af att lifvet är grymt,
att det småningom och omärkligt skiljer oss
äfven från dem vi mest älska, samt att
människan ytterst dock alltid står allena.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:34:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whframat/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free